De nya nationerna i Sverige

Damen på Demokratiforum Järva i Rinkeby

Hur skapades nationer, kulturer och deras komponenter språk och religion egentligen. Vad kom först, hönan eller ägget. Vi tar en filosofisk titt på evolutionen av nationer, kulturer, motsättningar och polarisering, och hur det svenska framtida samhället kommer att utforma sig och redan har utformat sig i spåren av immigrationen.

 

Den svenska kulturen är annorlunda från den somaliska, eller arabiska, eller vilket exempel man nu vill välja. Så, hur blev det så. Om alla människor har lika värde och om alla människor är jämställda, hur kommer det sig då att kulturer och religioner är så olika, och talar olika språk. Att vi på olika håll i världen har kommit att se lite olika ut är väl få som bestrider, men det är även så att vad som inte syns är lite olika skapat. Vi värderar, tänker, reagerar och fungerar lite olika. Förhållandena omkring oss har även de format vår kultur. Kultur, språk, och religion skapades av människor, det var inte så att någon uppfann dom och integrerade människor till kulturen, språket och religionen.

Delvis beror utvecklingen på omgivande faktorer, vi som är nordbor är ljusa i hyn, då kan vi bättre utnyttja det fattig solljuset på våra breddgrader för att kroppen skall producera till exempel de vitaminer vi behöver, medan afrikaner har starkare pigment och klarar mycket bättre det starka ljuset på sydliga breddgrader, vilket vi nordbor inte gör. Vi är anpassade av naturen. Till en del beror det väl även på naturens nycker, naturen skapar ju hela tiden nya former och variationer av det som redan finns, och inte alla är livskraftiga att överleva. Många personer flyttar till andra regioner där dom trivs och fungerar bättre. Samma sak med språket. Svenskan har ett ord för snö, medan samerna lär ha 200, svenskan har ett ord för korallhuvud, medan folken som bor i söderhavet lär ha ett tjugofem-tal, eskimåerna har inget ord för krig.

Kulturen skapades av människan och dess omgivning, och språket och religionen är en del av kulturen. Därav följer att det inte går att skilja på människan och deras kultur, det går inte att omskola en person från en kultur till en annan, och det har också visat sig historiskt att sådan integration aldrig har fungerat.

Det största misslyckade integrationsprojektet någonsin var nog när Mao Zedong skulle integrera alla Kinas folk till ett enda, Kina skall bli ett land, ett folk, med en kultur och ett språk, tyckte han. Alla gamla kulturer skulle utrotas. Kulturrevolutionen var det mest kända projektet för att uppnå det målet. Som vi vet fungerade det inte.

Ett annat exempel är det judiska folket. För omkring 3,000 år sedan skedde flera större folkvandringar i mellanöstern, olika folkgrupper immigrerade till bland annat Kanakernas land Kanan, som senare blev Israel. Nykomlingarna pressade ut originalbefolkningen eller originalbefolkningen absorberades. Under de närmaste 1,000 åren bildades det judiska folket, ett folk med en samhörighet och egen kultur, och för 2,000 år sedan skingrades dom över jorden av romarna. Trots att judarna har varit splittrade geografiskt under 2,000 år har dom fortsatt att vara ett folk med gemensamma värden, kultur, religion och en sammanhållning.

Man kan göra viktiga observationen från dessa två exempel. Trots att judarna har levat som ett folk inom andra länders folk så har det i stort och för det mesta varit en fredlig samvaro. Samma sak i exemplet Kina. Kina har otaliga folk och nationer, och trots en tidvis mycket stormig historia lever man idag fredligt och harmoniskt sida vid sida tillsammans. Alla är och känner sig som kineser eller som det heter på kinesiska ”chonguoren”, ”kinapersoner”, och är samtidigt stolta över sina egna särnationella rötter, må det vara Miao folket, Tibetanerna, Bai folket, osv. Det finns 55 officiella grupper och dessutom finns det stammar inom dessa grupper som ofta ser sig själva som ett eget folk.

Svenska politiker och den traditionella journalistkåren missar aldrig ett tillfälle att hamra in sina slogans och dogmer om integration, feminism, allas lika värde och jämställdhet, men allt det tycks åstadkomma är mer splittring, mer polarisering och motsättningar. Invandrare vill helt enkelt inte bli tvångskonverterade till att bli något som kallas etniska ”svenskar”, och de traditionella etniska svenskarna vill inte se dom som som svenskar. Detta reflekterar nästan exakt Mao Zedong´s misslyckade integrationsprojekt i Kina.

Vid Demokratiforum Järva i Rinkeby nyligen (Maj 2017) reste sig en sverigefödd afrikansk muslimsk kvinna och anklagade “vita” svenska dagisfröknar för att vara rasister och hon fick stort stöd av andra vid forumet. Det är väl knappast så att svenska dagisfröknar försöker vara rasister, men det är så dom kan uppfattas av andra. Vi kan lika gärna vända på myntet, det skulle säker inte vara svårt att hitta folk som vill kalla just denna svensk-afrikanska för rasist. Händelsen illustrerar problemet. Å en sidan vill hon med sin familj och barn leva tryggt inom sin egen kultur som hon själv väljer att leva, å andra sidan vill politiker att hon och familjen skall integreras och bli ”svenskar”.

Exemplen visar även att olika folk ock kulturer kan leva sida vid sida fredligt, men det gäller att hitta ett fungerande gränssnitt, en blandning av tolerans och respekt som alla kan och vill ansluta sig till. Det är inte nödvändigt, eller ens önskvärt, att integrera alla till att bli svenskar av ”lika värde”.

I Sverige tenderar, ibland till socialisternas fasa, folk med samma ursprung och kultur att flytta in i samma område och så bilda vad man kallar utanförskaps områden. Utanförskap från vad. Man kan lika gärna vända på det och säga att området utanför detta ”utanförskaps område” på samma sätt är ett utanförskaps område sett inifrån vad som vi kan kalla ett ”innanförskaps område”.

Tar vi en titt på andra länder med stor immigration som Singapore eller Nya Zeeland ser vi samma sak. Kineser bosätter sig i huvudsak samma område, liksom européer i ett annat, Maoris i ett tredje och ö-befolkningarna i ett fjärde. I Singapore har vi Chinatown, Little India, och Arabtown, alla med mycket distinkta kulturella karaktärs- och särdrag. En annan iakttagelse är att folk delar inte upp sig strikt efter varken etnicitet eller genetiska drag, man bosätter sig där man trivs bäst.

Kina har kanske hunnit längst i frågan, men också har historiskt fått betala det högsta priset. Idag uppmuntras olika nivåer till nationalism, alltså motsatsen till vad som pågår i Sverige. Alla skall ha rätt att känna sig stolta över att vara ”kinapersoner”, (på kinesiska chonguoren), jag undviker medvetet ordet ”kineser” eftersom det tenderar att vara en genetisk och utseende stämpel, dessutom skall man ha rätt och känna sig stolta över sin nationella tillhörighet som att vara Han, Miao, Bai, och även att vara ryss eller svensk. Samtidigt skall alla respektera alla andra för just deras nationella tillhörighet.

Det har visat sig att det fungerar. Det är alltså inte en fråga om att integrera någon till något annat, inte heller att alla skall ha lika värde eller vara jämställda, alla personer och alla folk har ett egenvärde och är naturligt inte jämställda, värdet är olika, men det betyder inte att den enes värde är varken bättre eller högre än någon annans, och envars egenvärde skall respekteras. Detta blir förmodligen väldigt svårt för traditionella européer och även svenskar att acceptera, för traditionellt och kulturellt har ju svenskarna och européerna sett sig själva som mer värda och högre stående än alla andra folk, och därav integrationen. Det kan, och är, ofta uppfattas som att lägre stående folk och individer skall integreras till ett högre stående grupp med bättre värden så att vi får ”allas lika värde” eller ”jämställdhet”. Så fungerar inte människor.

Historien kommer med all säkerhet att upprepa sig. Sverige kommer att utveckla nya nationer inom nationen, svenskarna kommer att få se sina egna Arabtown, Somaliatown, eller Syrientown som exempel. Alltså mer eller mindre slutna enklaver av andra nationer inom den svenska nationen. Det behöver inte bli något negativt, men det kommer att bli annorlunda och många traditionella svenskar kommer att få svårt att acceptera det. Turkarna i Tyskland sade nyligen att dom levat i Tyskland i 50 år, och var fortfarande turkar. Om 500 år kommer dom fortfarande att vara turkar, men samtidigt kan dom vara tyskar i bemärkelsen att dom är både medborgare och bosatta i territoriet Tyskland.

Europeiska språk klarar inte det här. I USA bor det amerikanare, men samtidigt är amerikanarna stolta över sin härkomst och sina rötter som afroamerikaner, tyskar, italienare, svenskar, osv, och man kan alltså vara både amerikan och mexikan på samma gång. På samma sätt har vi två ”svenskar”, dels alla som bor och lever som en del av det svenska samhället, oavsett om dom är etniska kulturella svenskar, turkar, judar, eller somalier eller vilka genetiska rötter dom må ha. Dels ”svenskar” i bemärkelsen att dom lever och bor som en del av det svenska samhället. Svenska språket av idag klarar inte av att skilja på allt detta.

Detta skär dessutom utan hänsyn rätt igenom alla genetiska barriärer, en person med rötter i Afrika kan mycket väl vara etnisk svensk, och dessutom skåning, smålänning eller vad det kan vara må, men rötterna finns där, och dom har en visst inflytande. Ett annat stort problem kommer att bli det svenska rättsväsendet, som under lång tid byggts upp runt en relativt homogen befolkning, och tar idag liten hänsyn till variationer i rättsuppfattning eller kultur hos invandrarna.

En gång för mycket länge sedan berättade framlidne Västgötabengtsson (1908-2000) om Västergötlands historia. Plötsligt drog han fram en man som stod och lyssnade. ”Ser han annorlunda ut” undrade Västgötabengtsson. Åhörarna höll med. ”Han ser annorlunda ut därför att ha är ryss”, fortsatte Västgötabengtsson. Mannen skrattade gott och nickade. Han berättade hur det ett par hundra år tidigare hade funnits ryska krigsfångar i trakten, när kriget tog slut stannade dom kvar, bildade en rysskoloni som blev kvar. Ingen lär ha tvivlat på att dom nu var svenskar, men samtidigt fortfarande ryssar.

Västgötabengtsson berättar

År 1781 tvångsförflyttades 1,159 svenska bönder från Dagö i dagens Estland till Ukraina. Till denna dag talar man svenska, har en svensk kyrka, är protestanter, och byn heter Gammalsvenskby.

Man kan även betrakta hela Europa på samma sätt. De flesta språken och kulturerna i Europa är relaterade och har gemensamma rötter, men som ett tankeexperiment, för ett ögonblick betrakta England som ett utanförskapsområde i Västeuropa. Samma resonemang kan appliceras på andra länder som Holland, Frankrike osv. Trots kulturella skillnader kan man leva fredligt tillsammans, och om en fransman besöker eller flyttar till London får han helt enkelt acceptera att det inte är samma sak som Paris. På samma sätt, den som kommer från Danderyd till Rinkeby kanske måste acceptera att saker fungerar lite olika och vise versa.

Fittja är ett exempel. Fatma Ipek bildade Kvinnokraft och började patrullera gatorna i den oroliga stadsdelen, de turkiska ungdomarna respekterade mödrarna som åstadkom vad polisen eller andra myndigheter inte hade klarat av. Man kunde ta tillvara turkisk kultur som kräver att unga människor skall visa stor respekt för mödrar. Det sitter i det undermedvetna, i själva kulturen.

Vägen framåt för Sverige blir alltså förmodligen att acceptera och respektera skillnaderna, att acceptera nationalismen och parallella samhällen, enklaver och nationer inom nationen Sverige, men samtidigt kräva respekt för andras nationella tillhörighet och kultur. Att försöka integrera all till en gemensam etnisk grupp eller folk som Mao Zedong ville kommer inte att fungera i Sverige heller. Som Kina, Singapore, Nya Zeeland eller varför inte, Europa, redan har visat, det går faktiskt att leva och fungera sida vid sida och ändå ha skillnader. Samtidigt kommer det att bli en del ”krig” mellan dessa olika nationer, precis som har hänt historiskt mellan deras ursprungsområden.

Detta har redan skett, vi har redan etablerade nationer inom nationen Sverige, kulturella nationella enklaver som ofta kallas utanförskapsområden.

Redaktionen

Kinarummet