Svenska diktatur och Kinesisk demokrati.

En kinesisk filosof myntade för 2,500 år en gång uttrycket, ”studera historien, och du kan se in framtiden”.

Den berömde filosofen Lao Tzi, "De som vill framgångsrikt leda sitt folk måste lära sig att följa dom"

Att Kina är i stark förändring har nog de flesta förstått, men hur stark har få greppat. Rännstensjournalisterna har haft en ren fyllefest och i sensations och personligt vinnings syfte beskrivit Kina i uttryck som en enpartistat, diktatur, anti demokratisk, förtryck, utan yttrandefrihet, osv.” Det stämmer inte längre. Nu tycks puffen börja ta slut, man får allt svårare att hitta smutsiga historier, så nu spelar man på ras eller snyft korten, och selektivt utelämnar information.

För att förstå Kina av idag, måste vi först titta lite på dess historia.

Kina har en lång historia, omkring 5,000 år, eller i realiteten kanske långt längre. Landet kom till genom en rad erövrare och krigsherrar slogs mot varandra och angripare utifrån som ville få kontroll, den ene erövrade den andre, och det kom till slut att bli Kina som vi känner det idag. Till och med Sverige har en liknande historia, och även EU. En gång åtskiljdes Götarnas land och Svearnas land av den naturliga barriären Kolmården, Tiveden, Vättern och Vänern, Svearna vann dragkampen, och så blev det Svearnas Rike, SveaRiket, eller Sverige.

Idag finns det en mycket stark samhörighets känsla i Kina, precis som i Sverige, och det inkluderar kontroversiella områden som Tibet och Taiwan. Kina utvecklas allt mer till en union av många ”länder”, många olika språk och kulturer inom gemensamma gränser, en ”mångkultur” har utvecklats där man kommer ganska bra överens.

Genom historien har Kina regerats av mer eller mindre enväldiga Kejsare. En del var totalt ointresserade av att leda landet som förföll, andra var egenmäktiga diktatorer och despoter, andra var skickliga administratörer och landet blomstrade. Ett lågvattenmärke var nog den kejsare som en gång anlade en stor park, komplett med en konstgjord sjö. Sedan fyllde han sjön med vin, hängde upp vindränkta brinnande köttstycken, och släppte in en svältande befolkning, under det att han paddlade runt på skön och njöt av spektaklet.

Å andra sidan, om någon på 1400, 1500 och 1600 talet i Kina hade påstått att Kina en gång skulle slitas söder av ett inbördeskrig, och folk skulle svälta och frysa ihjäl, hade man nog gapskrattat. Kina var då ledande i världen i kultur, konst och teknologi, Japan till exempel sände över stora ambassader, och grundade hela sin nuvarande kultur på Kinas.

Ett kinesiskt skepp jämfört med Columbus Santa Maria

I Kina uppfanns papperet, kompassen, tryck konsten, gaffeln, automatisk dörröppnare, papperspengar, blåsbälgen, blästerugnen, tandborsten, järnet, stålet, armborsten, veven, kardanknuten, kinematografen, kameran, spelkorten, rodret, hängbron, te, toalettpapper, och mycket mer, för att inte nämna porslinet och läkekonsten, och man byggde fartyg så stora så man även idag river sig i huvudet hur man kunde få dom att fungera. Listan kan göras mycket lång. Man seglade runt i värden för att handla, och nådde till Afrika, och många tror även till Nordamerika.

Skeppens resor

1911 abdikerade kejsaren, den då fem årige PuYi, utan egen medverkan, och republikaner tog över Kina och grundade Republiken Kina. Den nya administrationen blev snart lika korrumperad som den gamla, olika grupper hetsades mot varandra ledda av krigsherrar som använde sig av tidningarna som propaganda kanaler för att piska upp motsättningar för egen vinning, och Kinas långa inbördeskrig var i full gång.

En av krigsherrarna blev så småningom Mao Zedong, vid en tidpunkt nästan helt eliminera ut spelet. Maos insåg snart att inbördeskriget aldrig skulle kunna vinnas med militära medel, och om han kunde prata över alla på en sida, då skulle kriget sluta. Det lyckades han med, med viss hjälp av Sovjetunionen. USA var involverad i ett maktkrig med Japan, stillahavskriget, där det ömsesidigt åtråvärda bytet var kontroll över Kina och dess resurser. Stalin ville naturligtvis även han ha Kina, men alla blev snuvade på bytet. Som vi vet, Kina gick sin egen väg.

Mao utropar Folkrepubliken Kina oktober 1 1949

När Mao utropade Folkrepubliken Kina oktober 1949 var det ett sönderslaget och mycket sargat land, något media som vi känner den fanns inte, kanske halva befolkningen var analfabeter, folk svalt, man hade tusentals språk och en mångfald av kulturer och skrivsystem inom sina gränser, kanske 100 millioner människor hade dött, dom flesta genom svält eller köld, det tog en familj ett år att spara ihop till att köpa en cykel. Alla de fungerande mekanismer och system som vi idag förknippar med att styra ett land, som media, polis, domstolar, osv, fanns helt enkelt inte. Det enda medel man hade var att skapa entusiasm för att förbättra och gemensamt gå framåt i en riktning. Ingen ville återvända till det gamla. Vilken riktning var mindre intressant, bara det blev fred, folk kunde sova varmt, torrt, tryggt, och äta sig mätta. Allt annat var i det närmaste ointressant.

Den berömda ”propagandan” kom till, mest kanske för att inget alternativ fanns. Med bildspråk och enkla fraser fick man folk att gå i samma riktning, så att säga, och undvika en återgång till sönderfallet. Dom centrala tidningarna som Folkets Dagblad grundades, inte som tidningar i västerländsk mening, men som språkrör för regeringen. De media och grupper av journalister som hade bidragit till och eldat på inbördeskriget stoppades och sattes under sträng kontroll. De nya medias grundläggande uppgift var att informera och leda, inte debattera, kommunicera eller att hålla koll på de styrande.

Den kinesiska ”drömfamiljen” som den utmålades i propagandan på 50-talet. I mångt och mycket har man nu nått målet för de flesta, med de enda skillnaderna att man nu helst vill a två barn, och Mao porträttet har bytts ut mot ett familjeporträtt.

Dom första 30 åren i folkrepubliken gick inte så bra, de stora sprången, kultur revolutionen, det var mycket av experimenterande, man ville framåt, men absolut inte tillbaka, men visste inte hur. Som nästan alla briljanta revolutionärer blev Mao inte lika framstående som nationsadministratör, men hans personlighet höll ihop landet och förhindrade ett sönderfall. Som alla vi andra åldrades han och blev en gammal man, och drabbades av Alzheimers. Personer i hans omgivning utnyttjade honom för egen vinning, och det slutande inte förrän vid hans död 1976.

”Genom att studera historien kan man se in i framtiden” sade kinesiska filosofer redan för 2,500 år sedan, och i Kina kan man sin historia. Hur kunde man lära från de goda tiderna, så man i framtiden undvek dom dåliga?

Nu vänd det snabbt. ”Vad spelar det för roll om katten är vit eller svart, bara den fångar mössen” blev ett nationsgrundade tes av Deng. Kinas ”kommunism” har mycket litet gemensamt med Sovjet kommunismen. Sovjet kommunismen var en hårdför centralstyrd makt, I Kina fanns inga mekanismer att styra med, så man satsade på få folk att följa utan tvång, något alternativ fanns inte. Den gamla ideologiskt baserade kommunismen har nu nästan helt ersatts med en pragmatisk administration, bara namnet kvarstår. Kina blev aldrig den central kontrollerade diktatur som många tycks tro. Man insåg att ett sådant system, som man redan hade provat så länge med sina Kejsare, inte skulle kunna vara stabilt och fungera långsiktigt. Det gällde att hitta något bättre, något som skulle kunna fungera på sikt.

Den västerländska demokratin, där personer och partier väljs medan media skulle spela rollen av kommunikatörer, skulle inte heller fungera. Media företagen skulle snabbt köpas upp eller kontrolleras av politiska och affärsintressen, och politikerna skulle snabbt lära sig att styra media till sin egen förmån. Det var ju precis det som hade hänt tidigare under inbördeskriget, och en av grundorsakerna till inbördeskriget. Media hade varit verktyget som eldade på motsättningarna. En liten grupp av ”journalister” förhindrades att utvecklas till den maktfaktor som har skett i väst. Journalister kan lätt köpas på olika sätt till att driva politiska eller ideologiska linjer, vilket har just skett i Sverige. Kanske bara ett högst personligt val mellan jobbet, en inkomst, och det fria ordet och ”sanningen”.

Kina experimenterar fortfarande med att utveckla en bestående men funktionell samhällsmodell, och hittills har man lyckats ganska bra. Det gäller nu att inte tappa taget. Det gamla ideologiskt baserade kommunistpartiet är nästan helt borta, och har omvandlats till en funktionell centraladministration, som inte alltid får det som dom vill. Nu vill man försöka utveckla den kinesiska demokratimodellen ytterligare.

I Kina väljer man inte personerna eller partierna i den centraladministrationen, dom tillsätts efter ett system, precis som svenska tjänstemän, domare och polis. Mycket går ut på att förhandla mellan olika falanger och riktningar, Partiet utgör ett ramverk, och inom det ramverket finns både grupper och individer som har olika idéer och riktningar, och kan på sätt jämföras med Sveriges partier och politiker.

Man arbetar på och utvecklar att få ett system på plats så individerna kan påverka och styra dess tjänstemän på alla nivåer, dom är skyldiga att ”lyssna och följa” folkviljan, alltså ett folksyre i ordets rätta bemärkelse. Folkstyret fungerar så, att även om man inte väljer personen eller partiet, så kan man styra dom i individuella frågor, från nationella frågor till personliga. I nationella frågor blir då individens påverkan ganska liten, men i personliga frågor stor, och allt däremellan. Det är därför som Kina har fungerat och överlevt som land, och inte fallit sönder som till exempel den tidigare Sovjet Unionen, som i hög grad var totalitär och centralstyrd.

På lokal politisk nivå väljer man idag sina representanter, och det är intressant att iaktta hur väljarna är nära nog totalt ointresserade av partier eller program. Man vill veta, kommer kandidaten en gång vald att lyssna på oss och följa vad vi vill, inte försöka styra oss och kontrollera oss.

I Kina bor folk alltmer i grindstäder, ”gated communities”. Innevånarna har en lagstadgad rätt till ett långtgående självstyre i en sådan kommun, i ett demokratiskt system där man genom att rösta kan etablera, tillsätta och avsätta en egen kommunstyrelse. Man kan bestämma fritt om det mesta, även lokala avgifter, motsvarande kommunalskatt, och man kan sparka ut styrelsen och pamparna med kort varsel om dom inte sköter sig, lyssnar och följer folkviljan. I vårt eget samhälle med omkring 7,000 innevånare gjorde vi det förra månaden (Augusti 2011), ”kommunalskatten” är fortfarande 120 kronor i månaden, och betalas kontant varje månad. Pengarna går till underhåll av parker, fontäner, säkerhet, vakter, vägar, hissar, renhållning, städning, osv.

Parker i en 7 år gammal grindstad. Där finns även garage, lekskola, of ett flertal närbutiker.

Gruppen av journalister har mycket större frihet idag än förr, men hålls fortfarande under kontroll. Den tillåts inte att utvecklas till en stat i staten och själv tjänande maktfaktor som skett i Sverige.  Det skall finnas en direkt kanal och kommunikation mellan allmänheten och tjänstemännen som fattar besluten, journalister eller andra grupper tillåts inte agera filter eller att styra kommunikationen. Individen har mycket stor frihet att uttrycka sig via webben, och anonymitet är i lag garanterad så att man förhindrar att hämndlystna byråkrater, politiker, affärsmän, eller gangsters kan ”klämma till” någon som inte uttrycker sig Politiskt Korrekt i deras mening.

Tjänstemännen och politiker beordras ofta ut från sina skyddade tjänsterum och får slå upp tält i kommunerna dit allmänheten kan komma och ventilera sina åsikter och sina idéer.

Den svenska modellen av demokrati tycks ha reducerats till rätten att rösta var fjärde år, och sedan finna sig i att politiker och en mycket PK gammelmedia styr debatten. Till och med kommentars fältet i tidningarna är ju nu censurerade, vilket i verkligheten har varit fallet länge. Sympatiska kommentarer mot SD i Aftonbladet har sedan länge plockats bort till exempel, och användaren spärrad.

En händelse förra året jag händelsevis stod nära illustrerar det spirande kinesiska demokratiska systemet.

En bondby hade sedan årtusenden hämtat sitt vatten från en lokal källa. Förr bar man vattnet, på senare tid hade man installerat plaströr. Bönderna betalade och utförde själva installationen, men med lite regions bidrag. Huvud röret gick till en central punkt, och vattnet distribuerades därifrån genom byn på ett hundratal innevånare.

En dag dök en man upp och installerade vattenmätare till varje hushåll. Folk rev sig i huvudet och undrade vad det skulle vara bra för. Förklaring kom snart, kommunal pamparna vill nu ha betalt för vattnet. Vattnet var ju en allmän tillgång resonerade man, och det var ju rimligt att allmänheten betalade för att använda sådana allmänna tillgångar. Känns argumentet igen från Sverige.

Vatten mätare

Man bad byråkraterna fara och flyga, men då dök det upp otrevliga inkasserare. Nu var måttet rågat, betala för vad vi redan äger. Kinasson kan ha både kort stubin och argsint humör om det gäller. Byråkraterna ville inte lyssna, än mindre följa folkviljan. Dom argumenterade att den lokala ekonomin måste förbättras, och den nya vatten skatten var helt nödvändig, och av ekonomiska skäl måste införas. Andra argument man kanske känner igen från Sverige.

Nu var måttet rågat. Bönderna blockerade vägarna runt byn i protest. Kommunal pamparna beordrade dom att sluta, i hela kommunens intresse. Då blev det värre.

Man involverade nu grannbyarna, som också dom drog ut och blockerade vägarna. Ville man starta en ny kinesisk revolution eller ett tredje världskrig, då hade man ju börjat ganska bra tycke bönderna. Kommun pamparna kallade in polisen som ombads öppna vägarna.

Polisen i Kina arbetar mycket olika den svenska. I Sverige använder politiker och tjänstemän polisen till att övervaka och kontrollera allmänheten och att man följer de regler som tjänstemännen och politiker har satt upp. Individens rätt är att rösta på ett parti, eller klaga via kanaler dom politiker och tjänstemän också har satt upp och kontrollerar.

I Kina är polisen långt mer oberoende av tjänstemännen och politikerna, och deras uppgift är att tjäna allmänheten. Om det finns meningsskiljaktigheter initierar man förhandlingar, dialog, och undviker att ta ställning.

Vad man gjorde nu var att hämta ut dom ansvariga tjänstemännen, beslutsfattarna och politikerna från sina trygga tjänsterum, och direkt konfrontera dom med bönderna och deras familjer. Inga förhandlingar via media, journalister, inga pressombudsmän, eller representanter. Direkt kontakt mellan skattebetalarna och beslutsfattarna med andra ord. Det blev en del ”uppriktiga diskussioner”, läs, byråkraterna fick sina fiskar varma, bönderna och familjerna tog tur att rå-skälla på dom på full volym, och till slut gav dom upp och vattenskatten avskaffades innan den hade hunnit påbörjas.

Historien demonstrerar ganska väl den Kinesiska demokratimodellen under utveckling, en modell där man kontinuerligt kan påverka dom frågor som man berörs av. Man läser ofta att svenska journalister beskriver det som spontana missnöjesyttringar som snabbt underkuvas, med det är liksom det en gång var i Sverige och i väst ett sätt att påverka och styra de styrande, en del av folkstyret. Det enda tillfälle jag kan komma på där det har skett i Sverige var ”Almarna i Kungsträdgården”, men de styrande i Sverige har utvecklat mycket effektiva metoder nu att styra samhället dit man vill ha det. En ”styrd demokrati”, som Vladimir Putin har kallat systemet.

Svensk diktatur och Kinesisk demokrati med andra ord. Sverige har i många avseenden varit ett ledande land, kommer det att förfalla liksom Kina gjorde, kommer det att resa sig igen som Kina nu gör? Frihet är när folk kan fritt yttra sig, demokrati är när de styrande lyssnar och följer. Sverige tycks ha förlorat båda.

Tankesteget är inte långt till att 1.6 millioner, troligen många flera, välutbildade, erfarna och kompetenta ursvenskar har lämnat landet, och antagligen inte kommer tillbaka. Sedan ”importerar” Sverige nya framtida skattebetalare, nyanlända och nybyggare, men kommer dom att stanna en gång dom har fått utbildning, erfarenhet, och ett svenskt pass. Historien och svensk framtidsforskning visar att sannolikheten för att dessa invandrare kommer att bli framtidens utvandrare är mycket stor. Dom kommer att flytta till modernare stater, med vänligare samhälles och skattesystem och Sverige står för notan, utan att få något tillbaka.

Inget görs idag för att antingen ta tillvara kompetensen hos dessa utlandssvenskar, eller att skapa någon motivering för dom att komma tillbaka. Liksom ”valpskatten” på 80 talet drev ut handeln från Sverige, driver samhällssystemet och skattesystemet ut personerna och affärerna idag. Ledande i den kommande världsordningen tycks återigen bli Asien och främst Kina.

Världssamhället utvecklas mycket snabbt. Sverige måste nog överge sin gamla doktrin att alla problem kan lösas med mer skatter, mer avgifter, mer övervakning och kontroll av individen. Diktatorsmodellen med val som det enda reella demokratiska inslag fungerar inte längre.

Det utvecklas även snabbt nya internationella affärsmodeller, man bor i Sverige med moderat inkomst och skatt under sitt verksamma liv, medan förmögenhet och pension helt lagligt byggs upp utom räckhåll och synhåll för den svenska skattmasen utanför Sverige. IKEA är ett fall, men det finns många andra. Vi läser att 67% av svenska pensions sparare planerar att flytta utomlands efter pensionen, och med rätt upplägg slipper man svensk skatt, SINK, och har full kontroll och tillgång till kapitalet.

Man talar om att skjuta sig själv i foten, undrar om Sverige håller på att skjuta sig i huvudet istället.

Kinarummet i oktober 2011