Enklaverna i Sverige, och deras krig

Sverige 2017

Alice Teodorescu har i ett par ledare tagit upp de så kallade utanförskapsområdena, de enklaver av invandrade kulturer och samhällen som växer i Sverige, ofta kallade No-Go zoner. Vi på redaktion är betydligt äldre än Alice, och har själva erfarenheter av hur det är att komma till ett nytt land och smälta in och fungera i det nya samhället. Några har upplevat det ett tiotal gånger och ett par upplevde personligen efterdyningarna av nazismen i Tyskland, på plats, och träffade dess supportrar.

Alice är visserligen själv invandrare, men som femårigt barn lär hon knappas ha exponerats av förändringarna på samma sätt som de flesta nyinvandrade till Sverige gör idag. Dessutom har hon sina rötter i en kultur som är den svenska närstående, jämfört med många andra invandrare. Den erfarenheten har flera av våra redaktionsmedlemmar så vi har sparkat runt frågan mellan oss, och detta är våran erfarenhet. Ingen har någonsin levt på bidrag.

Med skicklig ordvighet och språkligt finlir i uttrycken talas det i Sverige om integration, resurser, lagstiftning, vad det uttrycker utan att säga det rätt ut, mer propaganda, mer poliser, större batonger, mer pepparspray, underförstått utan att sägas, banka skiten ut dessa trilskande nykomlingar så att dom fattar att dom skall konverteras till att bli svenskar. Vi tror inte på det.

Få journalister missar ett tillfälle att använda SD som en spottkopp och talar om ”rasistiska rötter”, men att partiet en gång hade några extrema medlemmar är inte samma sak som rasistiska rötter. Vi hör i jämförelse aldrig om (S) rötter. (S) började ju som ett kommunistparti modellerat på Lenin och Stalin kommunismen, en grupp bröt sig ut och la till ordet ”demokratisk”. (S) har också samma rötter som Nationalsocialismen i Tyskland.

Ett annat problem Sverige har är just ”socialismen”. Länder som Ryssland, Kina, Kuba och många andra, senast Frankrike, har gjort upp med sitt socialistiska arv, till och med framlidne Fidel Castro sa, ”Den fungerar inte”. Dessutom har traditionella media i Sverige i generationer infiltrerats av ”röda journalister”, liksom en gång Frankrikes rättsväsende infiltrerades av ”röda domare”. Traditionella media har blivit socialismens propagandakanal som finansieras av staten genom media stöd för att förbi regimen trogna.

Journalisterna försöker att styra samhället åt det håll som dom själva ser som det ideala, metoden samma som i kommunistländer, mörka och måla med smarta ordvändningar i breda penseldrag. Socialismen har även byggts in i själva samhällssystemet och dess administration. Liksom en gång i Sovjet, Kina, eller Kuba är åsiktskorridoren mycket trång. För att överleva måste socialismen ständigt ha mer pengar, och öka trycket på åsiktskorridoren, mer övervakning, mer kontroll, mer styrning från toppen, men rent praktsikt fungerar det inte, som vi ser i Sverige just nu.

SD lär nu vara Sveriges största parti, med ett mycket starkt stöd av just invandrare. Anledningen till det är inte någon nazism, utan helt enkelt att SD lyssnar på folkviljan och följer den. De andra partierna vill diktera folkviljan via media, det kallas opinionsbildning och agendasättande.

Alice ställde i en ledare direkta frågor, vem skall bestämma, vad och när.

Vi kan svara på det, vi har varit med, vi har upplevat det, och det är nästan exakt samma oskrivna och outtalade villkor vart man än kommer i världen. Situationen kan nästan exakt jämföras med att bli inbjuden på middag hos grannen. Besökaren, nykomlingarna, förvänta att uppträda, uttrycka sig, klä sig och uppföra sig till samma eller en högre standard än värdfamiljen, enligt värdfamiljens standard och sätt att se det. Man går inte in och spottar på golvet, tar mat ur kylskåpet utan att fråga, man kritiserar inte deras religion, och klagar inte på fruns utseende, klädsel eller fläcken på mattan. Konstigt nog tycks språket spela en mindre avgörande roll.

Efter en tid kan man förvänta sig att bli accepterad som familjemedlem, och vi vet och har erfarit att det tar när det gäller immigration, minst mellan tre till fem år av konstant anpassning. Det förväntas att migranten skall iaktta en högre standard av uppförande och visa respekt under hela sitt liv. Det tar sedan tre generationer att bli naturlig medlem av samhället. Det är en pågående process, inte ett enstaka handling. Samhället bestämmer vad, hur och när, vanlige outtalat.

Sedan har vi naturligtvis den mer formella reglerna om immigration. Det finns alltså två beslutande instanser, den ena myndigheterna, den andra samhället i stort. Att tysta samhället går, men det ändrar inte inställningen och de oskrivna reglerna.

Kultur, religion, levnadssätt, rättsuppfattning och ofta även klädsel och familjeliv är hårt sammankopplade. Det går alltså inte att tvångskonvertera folk till att bli integrerade ”svenskar” och sedan säga att vi har ju religionsfrihet, utan att trampa på deras fundamentala rättigheter, som dom ser det.

Alla länder genom historien som har fått, frivilligt eller ofrivilligt, en stor immigration under kort tid har erfarit dessa konflikter, må det vara kanakerna, etablerandet av Israel, Singapore, USA under 30 talet och till denna dag, eller Nya Zeeland. Russel, i Bay of Island, var en gång ett helt laglöst land. Sverige erfar samma sak nu. Nykomlingarnas rättsuppfattning, religion, kultur och uppträdande stämmer inte överens med den svenska uppfattningen, och migranterna vill fortsätta att leva i sin egen värld där man känner sig trygg och hemma. Därav enklaverna, och det var det damen på Demokratiforum Järva i Rinkeby uttryckte.

Kultur och religion är ofta mycket hårt sammankopplade, ett exempel muslimerna. Man integrerar sig inte alls, exempel är Singapore eller Nya Zeeland, men å andra sidan har erfarenheten även visat att dessa parallellsamhällen kan leva och fungera tillsammans fredligt. Hela Europa är ju ett exempel, Singapore ett annat, och ett ännu större är Kina med sin otaliga olika nationer. Muslimerna i Auckland bjöd just stadens alla hemlösa på en god middag i samband med Ramadan.

Svenskarna är dessutom mycket dåliga på att acceptera andras rättigheter, kulturer, religioner, rättsmedvetande och system. Allt skall vara till vad ”svensken bestämmer”, den ”svenska modellen”. Att en somalier skulle tillåtas att skapa en enklav som hon känner sig hemma i med sin egen kultur, språk och religion är otänkbart. Personen och familjen skall ”integreras”, och svensken bestämmer vad gränserna går. I och för sig ganska naturligt, vad som verkligen stör är sedan den ständigt tvångsmatande propagandan om jämställdhet, allas lika värde, feminism, osv i all oändlighet.

Fotot från Kina 2016. Det är inte en religiös symbol här, det är det tyska hakkorset kompletterat med dubbelörnen. Det är en sällsynt företeelse, och ingen bryr sig. On någon vill vara idiot, då får han vara idiot.

Att åsiktskorridoren är trång i Sverige är väl välkänt, vad få tänker på, eller ens vet, att de metoder som idag tillämpas till att tysta oliktänkande och förbjuda deras närvaro på till exempel Bokmässan eller Almedalen, är precis de metoder som nazisterna använde för att föra fram nazismen. Mörka och tysta, endast de ”rätta” åsikterna skall tolereras och tillåtas.

Bilden taken i östra Tibet 2016

Hakkorset är en religiös symbol i Asien, folk målar den på huset som européerna målar kors, men det tolererar inte svensken. Alla har rätt att klä sig som dom vill säger svensken, men har dom det.

Dessa män är helt korrekt klädda, enligt sitt hemlands standard, men skulle dom släppas in på Operakällaren? Det finns alltså gränser, samhället sätter gränserna.

Rinkeby 2017

Dessa nationer i nationen Sverige, enklaverna, kommer även att betyda otaliga ”krig”, precis som historien visar, även Europas historia. Sverige kommer att få vänja sig vid eskalerande händelser av mord, upplopp, och gatuoroligheter.

Händelserna i Sverige av idag är nästa exakt en reflektion av Kinas nutidshistoria. Kina skulle likt dagens Sverige integrera alla folk och kulturer till att bli ”kineser”, ett folk, en kultur med ett språk. Det gav samma resultat som dagens integrationsansträngningar i Sverige. Man lärde sig den mycket hårda läxan som kostade miljoner människoliv. Idag stöder man nationalism, alla skall kunna känna stolthet över sina rötter, alla skall respektera och tolerera det. Extremisterna, speciellt de våldsbejakande, och uttryck det gärna som censur, förtryck eller om mänskliga rättigheter, hålls efter, individuellt. Nu slipper man No-Go zoner och svenska upplopp. Samhället är fredligt, polisen behövs knappast. Om man vill uttrycka sig så, våldsbejakande extremister censureras och förtrycks.

Sverige får nog leva med enklaver, och oroligheter, under överskådlig tid framöver. I alla fall tills man liksom Kina lär sig läxan. Hur dyrköpt blir den.

Redaktionen
Kinarummet