Konsten att styra en demokrati

Journalist

Hur olika krafter kan styra demokratiska val har varit mycket diskuterat nyligen. Ryssland anklagas för att ha påverkat eller till och med styrt det amerikanska presidentvalet, och svenska politiker är rädda för att ryssarna eller andra skall kunna påverka det svenska kommande valen med till exempel fejknyheter eller så kallad ”troll verksamhet”. Turkiets förmenta inflytande på olika länders politik har även det livligt diskuterats.

Med det alltmer internationaliserade flödet av information, med olika avsikter, går det knappas längre för politiker någonstans att styra informationen och åsikter på det sätt man vill och har kunnat förr. Vi på Kinarummets moln redaktionen vill inte utge oss för att vara experter på till exempel amerikansk eller rysk politik, däremot tror jag vi kan Kina mycket bra, och några av oss även Sverige.

Ordet ”demokrati” kommer från grekiskan och betyder, folkmakt. Att folket skall kunna styra olika sakfrågor, och det har sedan degenererat till partidemokrati, folket får endast rösta på ett parti med en viss ideologi, partiet väljer ledare, och sedan är folkets möjlighet att påverka sakfrågor i det närmaste obefintlig, utom i fall då man genom olika media kan utöva en mycket begränsad påverkan.

Partidemokrati har i grunden kommit att bli populism, både av partiet och den ledare partiet tillsätter, och att indirekt kunna köpa röster. Den så kallade ”vänstern”, socialisterna, köper röster genom att lova mer bidrag och låta de ”rika” betala genom skatter och avgifter, den så kallade ”högern” köper röster genom att lova sänkta skatter och avgifter och att finansiera det genom att stoppa välfärdsmissbrukare och skära ner kostnader.

Demokrati var annorlunda i det forna Grekland. Ledarna tillsattes av folket, kompetens och förtroende var grundläggande. Det var som att tillsätta en VD för ett företag, hans egna politiska åsikter var ointressanta, endast hans skicklighet att följa folkviljan och leda var viktig. Man röstade öppet genom handuppräckning i sakfrågor, och endast de som sakfrågan berörde ansågs röstberättigade. Endast män röstade, det var en hederssak att ärligt representera familjen, inte bara personliga åsikter.

Ordet ”demokrati” i svenska språket är idag fast förknippat med det svenska parti systemet. Folket tillåts endast rösta på ett parti baserat på en ideologisk eller religiös grund. Möjligtvis är SD ett undantag som alltmer tycks visa sig villiga att följa folkets vilja i sakfrågorna utan att grunda det på ideologi eller religion, och SD passar inte heller in på den traditionella höger/vänster skalan.

Kina har ingen partidemokrati, och därmed i svensk tolkning ingen demokrati. Däremot är det intressant att observera hur man inför och praktiserar folkstyre i sakfrågor, speciellt på lokalnivå, och endast de som berörs av en sakfråga skall ha inflytande och kunna rösta, alltså liknar Kinas system alltmer det ursprungliga grekiska demokrati systemet. Det stänger ute yrkesaktivister och politiska spinndoktorer, som naturligtvis protesterar högljutt. Likaså protesterar främmande makter och utländska media som inte tillåts utöva sitt eget inflytande på politiken. Man röstar både slutet med röstsedlar i en urna och öppet, med handuppräckning. Media och journalister tillåts inte att utnyttja sin förtroende och maktposition genom att driva politik eller agera som politiska krafter och påverka eller styra åsikter.

Ofta arbetar man lokalt mycket traditionellt kinesiskt, det vill säga, de som berörs av ett beslut diskuterar det tills en viss genom debatten och utarbetad lösning uppenbart har erhållit in kvalificerad majoritet, eller omkring 66%. Typiskt kinesiskt, där viker sig då oppositionen, eller oppositionerna, och rösta med majoriteten. Man anser att enighet runt en lösning, även om den lösningen inte ar ens egen, är viktigare än konflikter. Enighet ger mer styrka och bättre resultat än splittring.

Här skiljer sig Kina mycket markant mot västerländsk politik, där som bekant en förlorande eller minoritets part alltid försöker fortsätta och skapa splittring och oreda för majoriteten och sätta käppar i hjulet.

I Kina är journalister ett yrke med hög status och respekt, väl i klass med läkare eller piloter, och liksom läkare eller piloter skall journalism utövas under ansvar och man får bara kalla sig journalist på kinesiska om man har registrerat sig och har legitimation. Det motsvarar nästan exakt vad vi i Sverige kallar ansvarig utgivare. Det finns ett personligt ansvar, det finns regler hur man skall arbeta och det ställs krav. Man får inte driva förtäckt politisk verksamhet under täckmantel av journalism, det krävs att politisk verksamhet utförs öppet.

Förtroendet för journalister i Kina ligger i toppen i världen, medan som bekant förtroendet i Sverige ligger i världsbotten och sjunker. Detta enligt amerikanska utredningar. Som bekant betraktas journalister i Sverige alltmer med förakt, misstroende, för att inte säga rent hat, som alltför ofta tar sig uttryck i hotelser. Det ställs inga krav och man sätter reglerna själva.

I en partidemokrati som Sverige gäller det att kunna styra åsikter för att få röster och ta och behålla makten, för att bli vald. Demokratin går ut på att sälja ”produkter”. Socialisterna (S) lånade tidigt mycket av sina metoder från Lenins och Stalins Sovjet i det avseendet, och var mycket framgångsrika. En klar majoritet av svenska tidningar köptes upp i mediahus och fick en klar politisk roll som kanaler för partiets läror, en situation som existerar till denna dag. Ägarna tillsätter VD och chefredaktör, chefredaktören väljer och anställer journalisterna och dikterar innehållet i vad dom skriver.

Folkmedia, alltså ”alternativa” och ”sociala” media, som möjliggjorts genom den tekniska utvecklingen, har blivit ett störande inslag som både politiker och mediahusen ilsket bekämpar med metoder som riktade finansiella åtgärder, som mediastödet, mot dem som inte uppträder lojalt mot den existerande makten. En annan metod är att arbeta på att undergräva förtroendet, både för Folkmedia och deras skribenter och ägare, genom att smutskasta, svartmåla och förtala, men det tycks gå dåligt.

Det finns även andra metoder att påverka folkviljan och styra demokratin. Främst USA finansierar organisationer avsedda att undergräva de utländska lokala beslutsfattarna, och även privata operatörer som Soros donerar stor pengar till organisationer i till exempel Ryssland som skall kunna motarbeta och helst kullkasta den sittande regimen, vilket fick till följd att regeringen där införde bestämmelser om ”utländska agenter”, man skulle inte längre kunna arbeta förtäckt. Världens största och mest effektiva hacker verksamhet, amerikanska NSA och CIA, sysslar inte bara med att söka information, man planterar även information med avsikt att påverka, det vi kallar ”trollverksamhet”. Det sker även i Sverige.

Kina har spärrat NSAs och CIA s kanaler för spionage, insamling och spridande av riktad information som Facebook, Twitter, eller Youtube. Det skedde efter en folkstorm i Kina där man krävde stopp för verksamheten. Detta är något mycket känsligt i Kina, det fanns mycket av åsiktsövervakning och åsiktsstyrning under Mao regimen, men även tidigare så långt tillbaka under kejsartiden.

USA har även annan hemlig verksamhet inne i Kina. CIA agenter reste till Kina som turister och sökte upp amerikanska medborgare i deras hem, dom vet var dom finns för amerikanska medborgare är skyldiga att deklarera även om dom bor i Kina, även om dom inte behöver betala skatt, visade sin CIA leg, och upplyste amerikanarna om att det var deras skyldighet att rapportera hem till USA om Kina, alltså spionera.

Ett par av våra medarbetare har blivit uppmanade av amerikaner att starta ”English Corners”, alltså möten dit främst studerande ungdomar kan komma och praktisera sin engelska med en person som har engelska som modersmål. Undervisningsmaterialet tillhandahölls gratis av en ”amerikansk ideell stiftelse”. Det visade sig dock att det var en indoktrinering och manual i hur man kan implementera ”demokrati” med civil olydnad, demonstrationer, upplopp, våld och revolutioner. Det var en ordagrann manual och mall för vad som senare kom att hända i Hong Kong, paraply eller barn revolutionen. Materialet proklamerade att i en demokrati kan man välja beslutsfattare och ledare, man kan avskeda dom, och man kan själv besluta i alla frågor, det var i alla fall vad undervisningsmaterialet påstod.

Det var alltså ett försök av USA att indoktrinera tonåringar och starta motståndsceller maskerade som gratis engelsk undervisning på universiteten inne i Kina. Kina satte stopp för verksamheten och USA svarade via USA media att västerländsk litteratur hade rensats ut från Kinas universitet som beordrats att återgå till kommunistiska grundläggande värderingar. Inget universitet vi har varit i kontakt med har dock hört talas om någon ”utrensning”, och allt västerländskt material finns kvar liksom utländska tidningar, litteratur, och TV kanaler som återsänds via satellit i realtid. Svenska media alla repeterade okritiskt den amerikanska propagandan.

Genom utvecklingen av internet internationaliseras dock alltmer informationsflödet. Det går inte längre att stänga sig ute från inflytande från utländska grupper och nationer. Till en del sker detta genom de nuvarande folkvandringarna. Till en mycket stor del sker den påverkan från USA med ett massivt riktat informationsflöde avsett att styra via deras stora mediahus, men man har fått obehaglig konkurrens från lokala Folkmedia. Även andra nationer har börjat publicera konkurrerande material som fyller ut vad USA mörkar eller vinklar. USA ser naturligtvis inte med blida ögon på utvecklingen.

I Kina har man gått en helt annan väg. Under åren 1912 till 1949, då Kina avsåg att ha partidemokrati, utnyttjades media, journalister, författare, och konstnärer för att hetsa olika grupper mot varandra mot betalning, och det resulterade i en rad inbördeskrig. När kommunisterna tog makten 1949 tog man kontroll över media, litteratur, konst och styrde diktatoriskt. När man skiftade riktning på sent 70 tal efter Mao Zedong´s frånfälle hade det kostat omkring 100 miljoner människor livet. Idag har media frigjorts från statlig direkt kontroll och har en liknande roll som svenska statliga media som Sveriges Radio eller TV. En viktig skillnad är att i Kina har dom skyldighet att publicera regeringens information. På så vis undviker man korruption av informationen eller mygel, eller att media mörkar selektivt och filtrerar. Återkopplingen, debatt och kommentarer sker som regel via Folkmedia och lokala kongresser och möten.

Istället för att som i Sverige försöka stänga ner Folkmedia eller undergräva den uppmuntrar man dess utveckling och aktivt stöder den i Kina, speciellt Folkmedia som drivs av Kinas många minoriteter och folkgrupper. Till skillnad mot Sverige ställer man även krav och har infört regler som gäller lika för alla. I grunden gäller att förtal och hetsande mot individer eller grupper, drev på svenska, får inte förekomma. Det gäller inte bara folkgrupper utan alla grupper.

Falska nyheter, och att sprida falska rykten är kriminaliserat sedan 50 talet. Hemmet och privatlivet har mycket starkt skydd. Man får endast besöka eller intervjua efter att ha fått samtycke, ”tillstånd” om man vill. De ”hembesök” som startades av Expressen skulle i Kina kunnat medföra fängelse, oavsett om det var Folkmedia eller ett mediahus som agerade. Man får intervjua på gatorna, men det krävs samtycke innan man börjar, och ett ”nej” skall respekteras. Varken media eller personer har rätt att bygga upp personregister, och speciellt inte om åsikter. Det gäller även myndigheter som polisen. En man som samlat in 30 personers privata information som hemadress och telefon fick 6 månaders fängelse. Reglerna gäller även utländska media och journalister.

Politisk påverkan på andra länder via vinklad information och nyheter har USA sysslat med storskaligt sedan 40 talet. På senare tid har många länder och grupper börjat motarbeta och balansera detta genom att publicera material som vederlägger den amerikanska ensidiga bilden och avslöjar vad USA informationen vill dölja och förtiga eller information och nyheter som är falska. Det gäller ofta Folkmedia lokalt. Det gäller alltmer för individen som läser att vara starkt källkritisk och jämföra information, nyheter, från olika källor och därigenom kunna bilda sig själv en mer riktig bild av förhållandena. Svenska traditionella media har i mycket bara varit ett avknoppning av amerikanska, man kopierar bara okritiskt, och förfalskade nyheter och selektivt utelämnad och vinklad information är normalt. Man försöker agera politisk med att ”sätta agendan” eller ”opinionsbilda” efter egna politiska och ideologiska övertygelser. Det är ingen bra mall för överlevnad i det nya medialandskapet.

Ljug, förfalska, förvanska, mörka och du blir avslöjad och uthängd.

Speciellt gäller det förfalskade nyheter som publicerats i Sverige om Ryssland och Kina, och speciellt händelserna på Krim och Sydkinesiska havet.

Man får säga vad man vill i Kina, men det är inte accepterat att någon försöker påtvinga andra sina egna åsikter, eller att använda sin yttrandefrihet att tysta andras.

Sverige ligger långt efter.

Redaktionen
Kinarummet

Artikeln får fritt återges fritt med källa.