Hur man pensions sparar utan SINK

Många frågar mig hur man kan pensions spara utan att ge svenska staten ett framtida tillfälle att konfiskera besparingarna. Om man skulle vilja bosätta sig utanför Sverige tar ju staten ut sin SINK skatt, utan att ge något i utbyte. Åtgärder och system som SINK skatten kommer med all säkerhet att i ökad utsträckning utvecklas för att låsa in skatteproducenter för att maximera statens intäkter i framtiden.

Det finns många system man med all säkerhet kommer att utveckla för att begränsa individens rörelsefrihet och låsa in honom som en inspärrad tam skatteproducent. Redan nu hör vi politiska argument att den som flyttar ut ses som ”kriminell skattesmitare” och det ger en plattform för att höja SINK skatten och införa andra begränsningar för att komma åt spararnas medel. Eftersom Sverige i realiteten har ett statsmonopol och tvångs sparande till pensionen, ger det staten totalitär kontroll över individens ekonomi och besparingar.

Utlandssvenskarna är ju marginella grupper som har mycket liten möjlighet att påverka valresultaten, och så länge som staten tvingar medborgarna att tvångs spara till sin pension med just svenska staten eller under deras kontroll, har staten ju kontroll över kapitalet och kan göra lite vad dom vill, som att ta ut källskatter och allehanda avgifter, eller till och med anklaga individen för grova brott och helt enkelt konfiskera medlen.

Hemliga bank konton, anonyma ATM kort eller kreditkort och utlands stiftelser i finans centra där man är förmånstagare, som skattepropagandan kallar ”skatteparadis” är inte längre lämpliga. Sverige har sedan länge utnyttjat kriminella och hackare i andra jurisdiktioner där svensk lag inte gäller att stjäla informationen. Bank skandalen i Liechtenstein är nog det mest kända exemplet.

Det stora antal informationsutbyte och dubbelbeskattnings avtal som Sverige nyligen har tecknat med andra länder har ju i verkligheten mycket lite att göra med att hjälpa individen att undvika att bli beskattad i två länder, utan genom att utbyta information kan båda länderna maximerna sina skatteintäkter.

Avtalen kom att bli en fördel för båda parter, svenska staten behöver inte längre betala hackare och kriminella för informationen och man behöver inte använda några komplicerade betalnings system för att undvika media kritik och eventuella politiska motreaktioner, och finans centras slipper infiltrationen och informations stölderna. Den finansiella motiveringen finns ju inte längre för hackarna och dom kriminella, svenska staten kan ju få den mesta informationen direkt under avtalet. Dessutom säljer naturligtvis dom kriminella inte bara till myndigheter, dom säljet till högstbjudande, som andra kriminella. Den handeln kan man kanske förvänta sig att den kommer att öka nu efter skatteavtalen. En köpargrupp har ju försvunnit.

Avtalen kom att bli en fördel för båda parter.

Motreaktionen har blivit allt mer ogenomträngliga system som är helt rena och prydliga när det gäller skatter och som skyddar mot all insyn. I sin enklaste form, folk slutar att utveckla företag i Sverige, sådan verksamhet och att tjäna pengar utöver medelsnittet har ju allt mer kommit att uppfattas som en högst riskfylld aktivitet i Sverige. Man känner sig orolig för vad staten kan komma att göra härnäst, myndigheterna har ju obegränsade resurser, gör, ändrar och omtolkar sina egna regler enväldigt, och ingen vill bli kriminell, inte ens genom att göra misstag. Vi vet att 400,000 svenskar har flyttat ut, en majoritet av dom som jag kommer i kontakt med känner Sverige som ett förtryckarstat, inte politiskt utan ekonomiskt.

Det finns två grund förutsättningar, det skall vara lagligt, och det skall vara helt osynligt, annars ändrar ju myndigheterna bara lagarna, reglerna, eller tolkningen för att komma åt besparingarna.

Hur gör man då? Några patent lösningar finns inte. Alla fall är olika. Det gäller att ta vara på andras kunskaper och erfarenheter. Dom internationella kedje och franchising företag som säljer patent lösningar och som man lätt hittar på webben är helt livsfarliga att ha att göra med. Dom är helt enkelt finanshajar som skryter med att ha kontor och verksamhet på olika många olika håll. Att ha kontor på flera stora orter blir ju just en guldgruva för information för både kriminella och myndigheter.

Jag har en favorithistoria jag ofta berättar.

I Cairns, ett tropiskt paradis i Australien, bor en man i sitt eget hem och uppfinner på heltid. Jag träffade honom i Brisbane för många år sedan. Vi skulle byta parkeringsplats, och kom på Aussie sätt i samspråk.

Låt oss kalla honom Joe Bloke. Han var nygift, hade bildat familj, var en vanlig jobbare, satt på bandet och monterade gräsklippare, men han hade gjort en uppfinning som gjorde produktionen mycket mer effektiv och ekonomisk. Stora pengar fanns att hämta genom att implementera uppfinningen. Varför inte patentera den, föreslog jag. Nää, då tar arbetsgivaren den, och ger mig några hundralappar, och om jag säger upp mig och tjänar pengar på den tar skattmasen alltihopa ändå. Inte värt alla problem tyckte han.  Det fanns en lösning.

Nu är han den enda anställda i ett lokalt företag, som ägs av ett företag i Panama, som i sin tur styrs av en stiftelse på Cayman Island. Panama företaget är ett så kallat ”Bearer Shares” företag, den som har akterna i sin besittning är laglig ägare. Aktierna hålls i förvar under kontrakt av en advokat i Panama så formellt är den advokaten laglig ägare, och allt den advokaten vet är att han skall följa instruktioner från en stiftelse på Cayman Island och får inte dela med sig av någon information till någon annan. Han kan inte se någon koppling i ägandefrågan till Joe och har ingen sådan information. Även stiftelsen har mycket begränsad information, och allt finns inte i skrift, åtminstone inte på ett ställe.  Joe´s namn finns inte någonstans.

Joe är bara vanlig anställd, han har ingen koppling till varken stiftelsen eller Panama företaget, det finns inga som helst kopplingar till hand identitet, han är inte direktör, har ingen besluts position, är inte grundare, får ingen utdelning, bara vanlig lön, osv. Han kommunicerar inte på något sätt med varken stiftelsen eller Panama företaget eller dom som sköter dom, speciellt inte med mejl eller telefon. Australien har effektiva övervaknings system av medborgarna liksom Sverige.

Först grundades stiftelsen och Panama företaget. Det kostade inte mycket, bara några tusenlappar. Sedan grundade Panama företaget ett lokalt aktiebolag i Australien. Det var även det billigt. Sedan sålde Joe sin uppfinning till Panamaföretaget för marknadsvärde, och fick i gengäld ett rullande fem års kontrakt som anställd uppfinnare med marknadslön. Alla hans uppfinningar tillhör naturligtvis arbetsgivaren och Panama företaget.

En kinesisk tillverkare av gräsklippare skrev kontrakt med Panama företaget om att använda uppfinningen, och en royalty om en dollar för varje enhet går till Panama företaget. Det blir million inkomster som inte beskattas i Panama. En del går till att betala Joes lön och hans kostnader som resor, resten investeras.

Han lånade pengar till sitt hus från Singapore, ett annat finans centrum. Lånet är helt marknadsmässigt, inga amorteringar, men räntorna är mycket låga i Singapore. Lånet är garanterat från Panama, men den kopplingen är inte synligt utifrån. Det är ett vanligt bottenlån.

Sedan måste ju Joe resa en hel del för sitt arbete, det är så han hittar inspiration till nya uppfinningar och han måste besöka potentiella kunder för att sälja för sin arbetsgivare. Dom tycks mest finnas i Bahamas, Vietnam och på Bali. Hans resor betalas naturligtvis av arbetsgivaren.

Alla med högre och överlägsen intelligentsia, det betyder i det här fallet en IQ över 60, kan lista ut vad som pågår här. Joe har pensionerat sig i 20-års åldern, och ägnar sig nu åt sin favoritsysselsättning, att uppfinna och resa. Han bor kvar i sitt eget land där han är en vanlig anställd, med en vanlig lön, betalar skatt på sin inkomst som alla andra, har ett lån på hemmet, osv. Han lever gott och har en tryggad anställning och framtid.

Kanske han i framtiden vill flytta någon annan stans, då kommer han att betala vanlig inkomst skatt på den platsen, om det är några skatter alls att betala. Staten i Australien har intet med det att göra. Pengarna sköts åt honom som föreskrivits, men i framtiden kan han göra om systemet och ta ut omplacera sina investeringar som han vill. Han är helt i kontroll av sitt finansiella liv.

Inkomster från hans uppfinningar stoppas och förvaltas innan dom blir hans inkomst, och eftersom Joe inte har någon formell koppling till varken stiftelsen eller Panama företaget, kan han inte ses som förmånstagare, ägare, eller inkomst tagare, och således kan han inte beskattas alls för dom inkomsterna. Dessutom är naturligtvis allt helt mörkat.

Här är en fundamental skillnad mot att först tjäna pengar eller att vara förmånstagare och sedan försöka hålla det hemligt, mot att bygga upp pensions kapital på avstånd och formellt utom räckhåll och synhåll för giriga byråkrater och kriminella. Rent formellt kommer ju Joe aldrig att ta ut någon pension, han kommer alltid att vara en anställd uppfinnare, och det finns gott om kapital att betala honom med. Alltihopa är helt lagligt, och utan farlig insyn.

Dessutom har Joe vidtagit en annan försiktighetsåtgärd. Han har ett andra medborgarskap och pass, helt lagligt även det. Det fick han på ett par månader genom att en investering gjordes i ett annat land.

Kinarummet i Mars 2011.