Den 12e juli offentliggjorde Tribunalen i Haag sitt beslut i frågan on öarna i Sydkinesiska havet. Tribunalen är ett rådgivande organ till FN och säkerhetsrådet, men deras beslut är inte bindande, utan just rådgivande. Svenska media, i stort de flesta USA trogna och Kina-fientliga, har beskrivit deras rekommendation som att Kina har förlorat, att Kinas krav förkastas, och att beslutet är ett förkrossande nederlag för Kina.
Verkligheten börjar nu hinna ikapp retoriken, och det verkar alltmer, ironiskt nog, att Kinas krav har stärkts. Det finns flera orsaker till detta.
- En skiljetribunal som fattar beslut i en tvist skall per definition vara neutral, och framföra båda parters synpunkter, men Haag tribunalen har på ett förkrossande och massivt sätt endast framfört just ena partens syn och beslutat endast till den ena partens förmån. Tribunalen har uppenbart uppträtt partiskt, och det demonstreras klar hur deras beslut i starka ordalag är formulerad. Att tribunalen skulle rekommendera till Filippiners förmån var väntat, men formuleringen kom som en överraskning. En kinesisk diplomat avfärdade privat rekommendationen som rent ut enfaldig, tråkig och dum, en rekommendation som lätt kan avfärdas. Andra har beskrivit det som juridiskt klantigt och inkompetent.
— - Alla rättsväsenden måste bygga sitt agerande och sina lagar och juridiska beslut på den rättsuppfattning som finns och den rättsuppfattningen, alltså vad som uppfattas som rätt och fel, är olika i olika delar av världen och är kopplad till områdets kultur. Medlemmarna i tribunalen kom från Europa och Afrika (Ghana). Tribunalen saknade alltså grundläggande lämplig kompetens, och framstår mer som att ha representerat västvärldens och USA’s uppfattning, inte de båda asiatiska länderna Kina och Filippinerna.
— - Tribunalens domare betalades av den ena parten, Filippinerna, och en kvalificerad gissning är väl att pengarna kom från USA och bara slussades genom Filippinerna. USA är känd för att utöva påtryckningar på FN organ, ”Våra regler – våra lagar – eller inga pengar”, precis som Saudiarabien nyligen gjorde, och FN böjer sig.
— - Beslutet har bara stöttats av sju länder av FN’s 192 medlemmar, nämligen USA, Filippinerna, Australien, Nya Zeeland, Canada, Japan och Vietnam. Dom sex första är USA allierade och står under USA’s starka politiska och ekonomiska inflytande och i viss utsträckning – kontroll. För närvarande friar USA starkt till Vietnam att kunna inkludera landet under sin politiska och militära kontroll och paraply och på så sätt delvis åstadkomma vad man misslyckades med i Vietnamkriget. Vietnam har egna krav i Sydkinesiska Havet och därmed inte neutrala.
— - ASEAN, den mäktiga sammanslutningen i Asien har inte kommenterat alls.
— - Ironiskt nog betyder tribunalens rekommendation att USA och Japan skulle förlora samma slags rättigheter på andra håll i Stilla Havet där dom länderna har egna krav.
— - USA har redan 1986 ogiltigförklarat tribunalen, och deklarerat att man bara tänker följa deras beslut om man så önskar, och alltså bara om beslutet gynnar amerikanska intressen. När tribunalen 1986 fastslog att USA’s förtäckta krig med Nicaragua stred mot folkrätten förkastade USA domstolen, och accepterar sedan endast besluten från fall till fall. Det är känt att USA utövar inflytande över tribunalen och val av dess ledamöter.
— - Området i Sydkinesiska havet har varit en del av Kina länge. Sydkinesiska havet har varit en del av Kina i århundraden och kanske årtusenden. Kina var en gång världens största sjöfarts nation. Arkeologi, platsnamn, sägner, dokument och kartor är entydiga, och historiker är eniga över dessa fakta. Vid krigsslutet 1946 förespråkade USA’s president Roosevelt att Hong Kong skulle återlämnas till Kina, men britterna satte sig på tvären, och att öarna i Sydkinesiska havet också skulle återbördas till Kina. USA opponerade sig inte alls när Kina drog upp sitt nio-streck område. Det accepterades tyst som helt korrekt.
— - Detta stärker Kinas åsikt att processen bara är en Amerikansk konspiration riktad mot Kina för att gynna amerikanska ekonomiska, militära och politiska intressen i området på bekostnad av Kina. Hur tribunalens rekommendation var formulerad stöder detta.
— - Kina kräver att alla tvister skall förhandlas bilateralt mellan de två berörda parterna utan inblandning av tredje part som USA. Filippinerna har hittills vägrat. Nu rapporteras det att John Kerry rest till Filippinerna för att sätta press på Filippinerna att ta upp bilaterala förhandlingar med Kina. Kina kommer inte att acceptera att rekommendationen används som utgångspunkt för några förhandlingar, och någon inblandning av USA som tredje part vill man inte alls veta av.
— - USA’s konstanta provokationer mot Kina i området har uppenbart syftat till att pressa Kina att backa, men nu har det fått helt motsatt effekt. Under USA’s hot har Kina bestyckat en del öar i försvarssyfte efter USA’s kränkningar, man har påbörjat att patrullera området, talar om en no-fly-zone och en rad andra åtgärder som svar på USA’s framflyttningar. Det är precis den motsatta effekten av vad USA syftade till. Det har även förekommit rykten att Kina förbereder övervakning av USA i Nordamerika med reguljära flygningar och militära enheter på samma sätt som USA idag uppträder runt Kina. USA’s provokationer har fått helt motsatt effekt mot vad man planerade.
— - Kunskaperna om Kina och kinesisk politik är helt obefintliga i Sverige. I Kina finns samma slags politik som i Sverige, frånsett att man inte är låsta i fasta ideologiskt grundade partier utan arbetar med dynamiska grupperingar baserade på sakfrågor. I den politiken finns liksom i Sverige hökar, duvor och neutrala. Tribunalens rekommendation har uppfattas som både partisk och provocerande, och det har nu gett hökarna vatten på kvarnen.
Uppenbart är att detta är ett amerikanskt försök att via ombuds länder som Filippinerna och Vietnam komma åt och kontrollera naturtillgångar och få militär kontroll hittills inte fungerat.
Det har förtigits i svensk a media men det finns en snabbt tilltagande fientlighet mot USA i området. Både i Filippinerna och Japan har det varit stora, ibland våldsamma demonstrationer, man kräver att USA stänger sina baser och därmed avslutar sin ockupation från 1946. Kina har fått arbeta på att dämpa de heta känslor och aktioner som utvecklats mot USA och amerikanska intressen.
USA utkämpade hela Stilla Havskriget på 40- talet med syftet att ta kontroll över området, inklusive Kina. Historikerna är helt ense där. USA ockuperade Japan, Sydkorea, Filippinerna och ett antal öar i området. Den syn som nu växer fram är att den ockupationen aldrig avslutats.
Troligtvis kommer tribunalens rekommendation inte att ha något verkligt inflytande alls på situation, och om något kommer det att gynna Kinas krav. Allt framstår alltmer som en amerikansk konspiration för att gynna egna intressen och missgynna Kina. Om något gynnar detta nu Kinas krav.
Ironiskt är även att media hävdar att Spratley öarna döptes efter engelsmannen och den brittiske sjömannen Richard Spratly, som ”upptäckte” öarna 1843, öarna ”upptäcktes” åter av fransmännen 1930, och av Tomas Cloma från Filippinerna 1947, som deklarerade ögruppen som sin privata egendom medan det samtidigt finns mängder av historiska accepterade bevis att dom var en del av Kina redan under Han, Tang och Song dynastin, alltså för nära 2,000 år sedan. Det finns även klara indikationer att ögruppen var en del av vad som kom att bli Kina redan för 4,000 år sedan.
En intressant parallell till lögnen om Spratley öarna är Nya Zeeland. I väst påstår man till denna dag att engelsmannen kapten James Cook ”upptäckte” Nya Zeeland den 6th Oktober 1769, men sanningen är att folk från öarna i Stilla havet hade kolonisera Nya Zeeland 500 år tidigare och var fortfarande kvar när Cook anlände, och troligtvis både känt till öarna och besökt dom 2,000 till 3,000 år före Cook.
Kinarummet redaktionen
Källor. Privata samtal med kontakter, Brookings, PCA, Chinafile, Stratis Time, Xinhua, NYT, News 163, Chinanews, ASEAN, 21ccom, The Diplomat, PN.
Kinarummet 