Utanför ingången
Klockan närmar sig läggdags och det är varmt. Jag sitter på balkongen och ser fartygen passera på Yangtze. För tio år sedan var det mest bulklastare med kol, sand eller cement, nu är det mest containers eller gigantiska färjor fulla med långtradare. Kolbåtarna är borta, kolkraftverken stängda, och det var över två år sedan det kom rök från skorstenarna i fjärran.
Jag känner för en öl, tar hissen ner och promenerar under träden till närmaste kvartersbutik 50 meter bort. Det luktar grönska i värmen. Dom säljer allt från 60% snaps till vin och alkoholfritt och mat. Öppettider är när ägaren är vaken. Vakten vid grinden, som de flesta bor jag i en grindstad, morsar glatt. Jag är den enda västerlänningen i området och ett välkänt ansikte.
Varför inte ta en promenad. Alla butiker är öppna, folk handlar grönsaker, odlarna finns 500 meter bort och odlar traditionellt organiskt. Jag passerar skoaffären och en av kvartersrestaurangerna. Den drivs av en äldre dam, ett mål mat kostar en femma, och man riskerar en mild avhyvling om hon misstänker att man inte är ordentligt mätt man lämnar.
Uppe på torget dansar ett hundratal personer. Här behövs inga tillstånd, någon släpar ut en stereo, tjuvkopplar en gatlykta, men klockan nio ska det vara tyst. Det har man kollektivt kommit överens om. Ungarna far omkring som torra skinn på rullskridskor eller cyklar.
Ett tiotal gäng av pensionärer sitter runt torget och spelar kort eller mahjong. Man spelar om pengar, men insatserna är låga, en krona eller så. Om någon vinner en storpott delar man ut pengarna och börjar om, annars måste man ju sluta, och det går inte för sig.
Jag fortsätter genom en lummig park. Ingen belysning, och möter ett par tonårstjejer som rastar hunden. Jag passerar förbi några gaturestauranger. Det är ingen snabbmat, allt lagas från grunden men mycket grönsaker, lokalt odlade, och maten är utmärkt. Kinas ”takeaway”. Jag går förbi den nedlagda polisstationen. Den stängdes för ett par år sedan efter upprepade klagomål. Det var poliserna som klagade. Man hade inget att göra.
Tillbaka hemma på balkongen njuter jag av ölet. Dags att gå till sängs. Jag lämnar luftkonditioneringen på, det är 34 grader varmt. Räkningen brukar bli omkring 150 kronor för en månad.
Utlandssvensk i 37 år och nu
Frilanskorrespondent i Kina
Plats, DanLong i västra Kina
omkring 7,000 innevånare.
Kinarummet 
You must be logged in to post a comment.