Niklas Orenius har skrivit en ovanligt bra artikel i DN. Vi kommentar och kommer med förslag. Sverige och svenska media sluter sig och manifesterar mot en terror, men stöder en annan.
”Uppmärksamma hotet som svenska islamistiska extremister utgör – mot oss alla”
Niklas, lite synpunkter på din artikel från skribenter som står helt utanför systemet, det svenska systemet.
I stort håller vi med dig. Alltför många radikala vill se ett ”krig” mot islam, eller ett ”krig” mot ”otrogna”. Våran egen uppfattning liknar den du presenterar, och vi har mycket positiva erfarenheter från umgänge med islam, som att ha bott i islamiska länder, eller drivit företag där 80% av anställda har varit aktivt islam troende.
Ingen tar upp grunden och roten till radikaliseringen och det som driver en person att med en lastbil meja ner och mörda vuxna och barn, är rimligen hat, bitterhet och fanatism. Om någon dödar två oskyldiga familjer under barnens bröllop, då föder det rimligen hat, bitterhet och fanatism. Om dom dödas av projektil från en amerikansk drönare, då riktas rimligen hat, bitterhet och fanatism mot USA och USA allierade, inklusive Sverige, på samma sätt som hat, bitterhet och fanatism riktas mot gruppen som personen som körde lastbilen tillhör, vilken är samma grupp som de dödade familjerna tillhörde. ”Tit for tat”. De dödade familjernas vänner och anhöriga ser USA och Sverige som just terrorister och Sverige som en amerikansk legokrigare och stridande, och därmed en legitim måltavla. Sverige manifesterar mot den ena terrorn, men inte den andra. Den stöder man.
Kina, där vi arbetar och några har arbetat i 40 år, och många har varit fast bosatta i decennier, hade exakt samma problem mellan 1912, då ”demokratin” Republiken Kina” fanns, och 1949 när Mao Zedong regimen tog över.
Kinas lösning fungerade, men går inte att implementera i väst. Man isolerade grupperna, folken, från varandra. Motsvarande skulle man behöva visum för att åka från Biskopsgården till Masthugget. Man startade en intensiv ”omskolning”, nationalism uppmuntrades, alla skall ha rätt att vara stolta över sitt ursprung, kultur, åsikt och religion, och alla andra måste tolerera det. Allt som kan uppfattas som provokativt bekämpas, mest med rent tjat. Inget krav på någon ”integration”, däremot ett krav med nolltolerans mot radikalisering mot någon.
Motsättningarna i det gamla Kina var mest ideologiska och religiösa, man har idag mycket framgångsrikt ”rensat ut” allt det som orsakade radikalisering och konflikter från domstolar och nationell ledning. I Sverige existerar det motsatta, alla partier är baserade på ideologi eller religion. Domstolarna är politiskt styrda.
Om en lokal kyrka i Kina sätter upp ett jättekors för att provocera muslimer blir dom beordrade att ta ner det och ersätta det med ett normalt kors. Burka och hijab är inte förbjudna, men man uppmanar folk att inte använda sig av något som provocerar. Normala smycken anses inte provocera, som ett kors i en ring eller halskedja. Visa respekt och tolerans är ett krav som ställs. I Sverige ställs inga krav. Om en muslim odlar ett stort skägg och demonstrativt och regelmässigt kör det i ansiktet på medpassagerare på bussen, då blir han beordrad att ansa det.
Kina övervakar inte grupper, utan individer, och det sker helt öppet. Individen får veta vem som är hans eller hennes ”Minder” och hur personen kan kontaktas. Systemet liknar det som tillämpas på frigivna efter ett fängelsestraff i Sverige, en övervakare utses. En slags handledare. Omkring 80 personer lär vara övervakade i Kina idag. Sverige talar hela tiden om grupper, ”muslimer”, ”islamister”, ”radikala”, ”illegala” invandrare, de som skall avvisas, etc. Man grupptänker. Det är trubbigt och klumpigt och fungerar inte. Ordet ”extrem” är utslitet. Expo/AFA anses ”extremt” å ena hållet, NMR och SMR extremt åt det andra. Sedan har vi ”radikaliserade” extremister.
Underlaget till denna artikel skrivs under ett reportageuppdrag i Nya Zeeland. Nya Zeeland har ökat sin befolkning under bara en generation från under 3 miljoner till dagens 4.5 miljoner, mest med immigranter från Indien, Pakistan, och främst Asien och främst Kina. Det blir en folkökning på 50% genom immigration, nästan 100% med immigranter från andra folk och kulturer, men man har inga av de problem Sverige har.
Man är selektiv vem man släpper in. Huvud kriteria är, kan personen anpassa sig att leva i landet i fred med andra. ”Lämplighet”. Det finns ingen ”integration”. Om några kineser bosätter sig på samma gata som européer, då fortsätter som att vara och leva som kineser, men på ett sådant sätt att man kommer överens med grannarna och lever fredligt med sin omgivning. Moskéer respekteras på samma sätt som kyrkor.
De som inte anpassar sig och sköter sig får sitt uppehållstillstånd eller medborgarskap indraget. Alla som ägnar sig åt brott åker ut. Radikalism tolereras inte. Australien, där vi just har varit på reportge, tillämpar samma regler.
Den ”snyftkultur” som driver Sverige om stackars offer finns inte. Den som har flytt krigszoner har den största anledning av alla att sköta sig.
Om Sverige skall kunna överleva som ett multikulturellt land måste man nog tänka om från den gamla doktrinen att alla skall ”integreras” till att bli ”Svenskar”. Vi vet att det inte fungerar. Ett av världens största misslyckanden var just Mao Zedong regimen. Där skulle alla bli ”kineser”, ”ett land, en kultur, och ett språk” proklamerade Mao. Allt gammalt skulle förstöras och utrotas, alla skulle just ”integreras” i Kinas egen kommunism (mycket olika den sovjetiska). Endast en ideologi var acceptabel, region skulle utrotas. Det fungerade inte.
Idag har man gått en motsatt väg, man uppmuntrar till nationalism, religion, och tolerans är ett krav. Att försöka påtvinga någon annan sin åsikt, religion eller ideologi tolereras inte. Man får uttrycka sig fritt, men provokation och falska nyheter och falska rykten tillåts inte, man ställer krav på media, skribenter, på professionella journalister, samma krav för kvarterets webbtidning som nationella eller regionala media.
Sverige har gått en motsatt väg, ”åsiktskorridoren”, och att oliktänkande skall tystas. Exempel, Lisa Bjurvald, och smutskastningen av ”högerpopulistiska” röster som Nya Tider eller Nyheter idag. I Sverige vill de mer extrema finna vägar att tysta oliktänkande genom att stämpla dom som extrema, radikal, nazistiska, populistiska, etc.
SD har gått starkt framåt på bekostnad av andra partier, och troligen är anledningen att man inte driver partiet på grunder av ideologi eller religion, utan följer folkviljan.
Att leda ett folk är att kunna följa dom sa filosofen LaoTsi redan för över 2,000 år sedan. Andra partier i Sverige följer inte, man driver frågor baserat på ideologi.
DN är ju en av de mest radikala media och regelmässig smutskastar till exempel Kina och Ryssland med hårt vinklade och falska nyheter selektivt valda. Vi har ju tidigare recenserat.
Mycket jobb återstår i Sverige.
Hoppas detta ger inspiration.
Kinarummet
Redaktionen
Artikeln kan fritt återges.
Kinarummet 
You must be logged in to post a comment.