Svenska bubblor och Kina bubblor

Bostadsbubbla i Kina och media bubblor i sverige. Svenska jounraliter är uppenbar duktiga på att blåsa bubblor. Vad som helst duger, bara det låter sensationellt. Att sälja billiga kopior är enkelt.

DN och Anders Bolling blåser bubblor. Det är bara så ledsamt att hela tiden se denna grova okunnighet och papegojaktiga kopiering av USA propaganda i Sverige, här kanaliserat genom CNN. De är verkligen inte underligt att traditionella media går under och journalister förlorar jobben på löpande band.

Sanningen är att det har varit en fastighets spekulation i centrala Shanghai och centrala Shenzhen det senaste året som har drivit upp lokala fastighetspriser omkring 10% till 15% i medeltal. Enskilda udda fastigheter har gått upp kanske 30%, men det är inte ”Kina” utan det rör sig om kanske 0.2% av ”Kina”. Både Shenzhen och Shanghai är var för sig är större än hela Sverige. Bara Shanghai är hela 2.5 gånger hela Sverige.

För inte så länge sedan tog vi en titt på fastighetspriserna i Chongqing, vilket är ungefär lika stort som Shenzhen och Shanghai tillsammans, och där har fastighetspriserna, främst i de centrala delarna, sjunkit över de senaste fem åren med omkring 10% och ligger nu stadigt på mellan 2,500 och 7,000 kronor per Kvm. Visst – fastighetshajarna är desperata att driva upp priserna, men köparna hänger inte med. Det har blivit rena katastrof området för fastighetsspekulanter. En ägare av en PR firma som ofta brukar anlitas för att sälja fastigheter som vi talade med säger att hon numera alltid begär betalning i förskott av fastighetsföretag, annars säger dom bara att man får vänta till dom får in lite och man får aldrig betalt.

Om vi tänker oss en hypotetisk parallell. Om fastighetspriserna i Gamla Stan i Stockholm skulle öka med 15% ett år, och två fastigheter skulle ha ökat med 30%, då skulle samma så kallade ”journalister” ha megafonerat att fastighetspriserna i ”Sverige” skenar och har gått upp 30%  och det är en farlig bubbla. Svensk journalistisk kvalitet antar vi. Tidningsdöden följer på den pandemiska smittan.

Att lägenheter gapar tomma över hela Kina är sant. Kranke hela 3% av alla bostäder står tomma.  Man bygger i förväg i Kina och där finns inga slumbebyggelser och ”läger” som i Stockholm och Sverige och ingen 30 års väntetid i en bostadskö. Det är normalt att det tar 10 till 15 år att sälja och fylla ett nybyggt område. Dessutom har speciellt yngre köpare bildat webbkarteller för att hålla priserna nere för köpare. Ingen skall bjuda mer än 3,000 per Kvm i det kvarteret. Som köpare kan vi vänta i flera år, kan säljaren vänta, medan säljarens kostnader skenar. Fastighetshajarna är i panik i Kina, fastighetspriserna galopperar inte längre, dom tjänar inte de pengar dom förväntade sig.

Regeringens åtgärder med olika extra avgifter och restriktioner har varit mycket verksamma. Speciellt är numera köparna på sin vakt, mest kanske därför att många som köpt på ren spekulation i hopp om en snabb vinst redan har förlorat pengar. Vi har träffat flera. Ungdomar går runt och väljer och vrakar, och prutar. ”Säg rätt pris så köper vi, annars väntar vi. Vi har hundratusentals objekt att välja på, varför just denna bostaden.” Bostäder skall vara till att bo i, inte spekulationsobjekt för snabba pengar till ett fåtal anser regeringen. ”Investering” i Kina är inte samma sak som fastighetsspekulation. Det är skillnad mot Sverige. Regeringens åtgärder i Kina har faktiskt fungerat ganska bra, och det är just det som Wang Jianlin är så arg och oroad över, och nu engagerar han mycket framgångsrikt media som CNN och DN som en slags propagandamotåtgärd för att få fart på spekulationen.

En annan faktor är att myndigheterna i Kina kan, och ofta gör, reagera på med kort varsel på problem. Man scenario planerar. Om vissa saker inträffar, då reagera man omedelbart och effektivt. I Sverige oscillerar man runt problemen mellan i 24 månader och tio år eller längre med debatter om både det ena och andra ovidkommande, i Kina kan man reagera man på 24 timmar med åtgärder som ger resultat.

Fastighetshajar som Wang Jianlin är smarta affärsmän, och de lever på spekulation. När fastighetspriserna skenar tjänar dom feta pengar, när priserna stabiliseras förlorar dom pengar, och nu försöker Wang Jianlin få igång prisinflationen igen eftersom regeringens åtgärder och försiktiga köpare har stoppad den, och enfaldiga svenska journalister hakar villigt på och blåser media bubblor som han hoppas skall stödja hans drömmar om in ny våg av spekulation. I Sverige har bostadsbubblan tillåtits växa till farliga nivåer, i Kina är den under kontroll, men risken finns definitivt i Kina. Skillnaden är skickligheten hos administrationen att handskas med risken. Sverige är inte precis imponerande.

För att få veta om priserna ökar behöver man bara gå utanför dörren här i Kina och läsa annonserna på närmaste försäljningskontor. Priserna har snarast minskat i Kina, centrala Shanghai och centrala Shenzhen är nämligen inte samma sak som ”Kina”. Vi kontaktade helt enkelt medlemmar av vår moln-redaktion som bor på olika håll i Kina, och bad dom göra just det.

Att börsen i Kina förlorade mycket av sitt värde är korrekt. Det gick till så här. Tänk er att börsen ökar från 100% till 150% från måndag till torsdag, spekulationen drivet av finanshajar som med hjälp av media skapar en hysteri över att kunna tjäna snabba pengar utan att anstränga sig. På fredag morgon säljer finanshajarna snabbt ut och tar hem vinsterna, börsen kraschar under dagen och förlorar 30% i värde, och så är vi tillbaka på exakt samma nivå som den var på måndag morgon i början på veckan, utom att en grupp finanshajar har tjänat grova pengar och mängder av vanligt folk har betalat för kalaset. Det är det som har hänt i Kina. Svenska journalister levererar bara halva sanningen, och som bekant är en halv sanning också en lögn. I ett land som USA är omkring 50% av investerare, som för pensioner och försäkringar, beroende av börsen, i Kina är det motsvarande 5%. Börsen i Kina är ett roulettspel utan eller med liten betydelse för ekonomin.

Om summan av alla fastighetslån i Kina skulle vara 30.000 miljarder kronor, då skulle det betyda att alla i Kina, inklusive nyfödda, skulle ha lånat 26,000 kronor till en bostad. Nu är det kanske bara 10% som har lånat pengar till bostäder, alltså påstås här att envar ha lånat 300,000 kronor, medan en typisk bostad i Kina kostar just 20,000 till 30,000 kronor att köpa. Siffran stämmer uppenbart inte.

Generella varningar för en potentiell bostadsbubbla i Kina måste dock tas på största allvar och är högst berättigade. Det finns en ständigt närvarande risk i Kina, och det finns lokala fastighetsbubblor, men under begreppet ”Kina” har dom liten utbredning och är i det närmaste obetydliga. Risken är att dom sprider sig. Skillnaden mot Sverige är dock att myndigheterna hittills har varit mycket både snabba och framgångsrika att hantera, kontrollera och stävja problemen, men marknaden har varit vana vid både snabba och enkla vinster i tillverkning, bostäder och på börsen, och dom vinstmöjligheterna är numer begränsade. Man vill inte att fastighetsspekulation skall bli nästa gräddfil till snabba vinster.

Borde inte svenska media börja använda lite mer kompetenta skribenter istället för att bara billigt kopiera andra.

Kinarummet, redaktionen i september 2016